Edsten

Hej!

Egentligen skulle jag inte ha tid att skriva detta nu mitt i sommaren. Faktum är att ämnet är alldeles för skrämmande och upprörande för att jag skall låta bli.

Jag har lite svårt att snabbt analysera vad som triggade igång min miljömedvetenhet. Min skolgång var under 60-talet och då dök de första miljölarmen upp. DDT, PCB, kvicksilver och asbests. Jag gjorde även reflektionen att med ett miljögift tog man död på alla organismer även sådana som var nyttiga som t.ex nyckelpigor och bin.

Många år senare klippte jag ut en kort artikel som berörde att män som sov så skumplastmadrasser riskerade och bli impotenta. Det rörde sig om någon tillsats i skummet som kom i kontakt med huden, och eftersom huden är kroppens största organ givetvis hela organismen.

Nu föll allt på plats i och med ”Den hotade mannen” sändes i UR. Hur den cocktail av ca 85 000 mer eller mindre kända kemikalier som används i tillverkning, fabriker och även i det dagliga livet av oss konsumenter. Oftast intet ont anande.

Jag citerar från programtexten på UR –”Mäns fortplantningsförmåga har försämrats radikalt de senaste 50 åren. Danska forskare upptäckte vid början av 1990-talet att mäns spermaproduktion har halverats under perioden och fallen av sterilitet och testikelcancer har ökat. Världen över har forskare upptäckt samma typ av fenomen hos vilda djur som utsatts för olika typer av växtgifter och bekämpningsmedel. Samma sorts gifter och hormonstörande ämnen finns i mängd även i den mänskliga miljön. Bisphenol A och nonylphenol finns i plastprodukter och ftalater är i princip omöjliga att undvika. Vissa av dessa ämnen förekommer bara i små doser men anses ändå skadliga av forskarna. Kemiindustrin vägrar dock att godta deras rön och hävdar att medlen är ofarliga.”

Så länge vi har den ekonomiska världsordningen vi har kommer det bara att fortsätta. Regeringar och lagstiftande församlingar skulle inte våga att omkasta bevisbördan. Inget fick tillverkas eller säljas innan det bevisligen visade sig ofarligt  för sin omgivning.  För vad skulle hända om majoriteten av våra fabriker skulle stängas och produkterna i våra köpcentra glesas ut så de liknade butikshyllor i forna Sovjetrepubliken. Ekonomisk kolapps skulle bli följden. Massarbetslöshet och depression.

Då återstår frågan är det värt det? Vi lever på en tidsinställd bob. En dag briserar den varken om vi vill eller inte. Människans girighet att berika sig själv i första hand kommer att se till att hjulen snurrar i våra fabriker tills haven är tömda och arter försvinner från planetens yta. (Något som redan sker, men som kommer att eskalera.) Kanske provrörsbefruktningar blir en förutsättning för att vi människor skall kunna reproducera oss? Ytterligare en domedags profet kanske du tänker som läser detta. Men faktum kvarstår allt vårt handlande får en konsekvens. 50 procent nedgång de senaste femtio åren är en siffra som talar för sig själv.

Själv är jag pessimist i detta fall. Världen kommer att köra på i samma spår, något annat är otänkbart. Vad gör du?

Hälsningar

Leif

PS.

En liten hypotetisk antagande från min sida är, om alla parter och länder kom överens skulle man över en tio års period säkert kunna åtgärda 75% av produkterna och resterande 25% efter ytterligare tio år. Låt gå att en hel del fick man säkert bara sluta tillverka, men merparten skulle gå att ersätta med miljövänliga och nedbrytbara  alternativ. Haken är den att man aldrig skulle komma överens om denna förnuftiga avveckling. Förhandlingar skulle pågå årtionde efter årtionde utan bindande avtal. Visst känner vi igen detta syndrom från tidigare eller hur?

UR 2010 Fredad 2 juli 20:01
Målgrupp: högskola
Ämne: natur, teknik och matematik, biologi
AV-nr: 101214tv 1
Talat språk: engelska, svenska
Längd: 54 min.
Textat: svenska
År: 2008
Prod. bolag: Point du Jour

Hej,

Tänkte berätta om gårdagen. Jag hade varit insnöad i en vecka.  Som tur var hade jag varit till Uddevalla och handlat strax innan sen sista snön kom. Jag hade fil, ägg, frysta grönsaker, ett 4-pack med laxbitar, bröd, ost och smör. Men i går kväll gapade kylskåp och frys tomma. Jag beslöt mig att gå till Fjällbacka. Nu låter det som jag bor långt ute i obygden men det var 100 meter ut till stora vägen som bilen inte klarade tränga sig igen om snödrivorna som bildats.

I alla fall, jag klädde mig varmt, tog på reflexen och försåg mig med en kraftig ficklampa. Första kilometern gick bra, nu hade jag bara två kvar. Då hände det två stora långtradare med var sitt stort släp kom som ett jehu. Eftersom de inte höll från vägkanten visste jag inte om de sett mig.  Jag ställde mig i snövallen vid sidan av vägbanan. Troligen samverkar vinddraget och att skarsnön gav efter att jag föll bakåt.  Ingen fara så, jag föll mjukt i snör och landade några meter längre ner.

Ingen av långtradarna brydde sig om att stanna. Två personbilar som set det hela var vänliga att stanna och fråga hur det var med mig. (Stort tack till dess båda.) Jag förklarade att jag var oskadd och de fortsatte sin resa söderut. Innan samhället är ett litet backkrön  före 50 begränsningen. Då kommer en orange Volvo 142 i vad jag uppskattar till 100 km i timmen.  Vad som även talar för detta är att han inte heller höll sig på sin körbana utan låg precis mitt  på vägen.  Vilken komplett idiot,  han (för att jag utgår från att det var en kille) kunde om olyckan varit framme kört ihjäl någon hur så lätt som helst i det halv halkiga väglaget.  Tack och lov hände inget mer den dagen.

Lev väl,

Leif

PS.

Kom att tänka på vad Astrid Lindgren sade ”Den som är stor måste vara snäll”.

Hej!

Igår började jag med ett inlägg som jag kallade ”goda förebilder”.  Tankarna blir som en sk. ”mindmap” som var så populärt på 90-talet.  Det är inte så mycket det att jag vill kartlägga allt ”på hårddisken” utan avsluta mina tankar så de blir begripliga. Det handlar om den styrande makten och mest om det vi brukar kalla politik.  Varför skall det vara så svårt att komma till rätta  med missförhållanden?

T.ex mobbing i skolorna, misskötsel av djur, den ekonomiska brottslighetens till synes konstanta försprång. Det har talats om detta under så lång tid och när inget radikalt har skett anser jag att det är med samhällets goda minne, i alla fall i en utvidgad bemärkelse.  Svaret man får är att det måste vägas mot den personliga integriteten.  Görs inget radikalt åt att stoppa det allmänna moralförfallet  kommer vi ändå att måla in oss i ett hörna med både datatrafikövervakning, kameraövervakning och kroppsscanning som exempel.  Det är som att stoppa sjukdomar med antibiotika och aldrig handla i förebyggande syfte.

Men hur skall man bygga vidare på en grund som är bräcklig och skev från början? Man har ju faktiskt lämnat den värdegrund vi en gång stod för här i Sverige, folkhemmet och solidariteten.  Det har skett i omgångar så alla har kanske inte tänkt på detta faktum.  På resterna av denna grund väljer man istället att bygga vad som egentligen är potemkinkulisser.  Kommer ni i håg sagan om kejsarens nya kläder av HC Andersen? Folket var hänförda för att inte anses dumma men den lille grabben ropade ”titta kejsaren är ju naken” och visst hade han rätt.

För att återgå till liknelserna från det forna Sovjet så har vi fått genom heltidspolitiker  en nomenklatura som håller sig vid makten genom att presentera ”de nya kläderna”.  Nu är jag inte snäll, men tänk er ett företag som konsekvent missköter sig år från år, det kan inte överleva.

Den statsbärande makten överlever på grund av att de har rätt att beskatta oss  som forntida feodalherrar.   OK jag betalar gärna min skatt men då vill jag ha något annat än potemkinkulisser tack.  Tyvärr visar sig våra politiker också vara allt annat än goda förebilder.  Cirkeln är sluten.

Lev väl

Leif

Hej!

Minns ni lilla Fridolf och hans Selma. Selma som fick höra talas om mannens farliga ålder och blev så till sig av misstanke och skräck  gentemot Fridolf. Allt Fridolf ville göra var att måtta en tillräcklig halsvidd på Selma för han hade planerat att ge bort ett smycke till bemärkelsedagen. Lite sött kan man tycka med dagens mått mätt.

Modern forskning visar att mannens farliga ålder istället är mellan 18 och 28 år. En tidsperiod då mycket kan gå snett. Ett latent drickande kan bli alkoholism. Ett testande av droger kan bli ett livslångt drogmissbruk.  Ett nytt MC-körkort kan sluta i en kurva. Ett försök att hänga med i kompisarnas dyra vanor kan sluta med livslånga dyra krediter som fördärvar äktenskap, hem och försörjning. Listan kan göras lång.

Trots allt går de bra för de flesta. Kanske gör man en och annan dumhet men lyckas reda upp det. Alla förtjänar en andra chans. Jag är mer och mer beredd att hålla med dem som säger att vi män ofta saknar bra förebilder. Har vi tur växer vi upp i ett kärleksfullt hem med goda vanor. Mat, måttligt drickande i sociala former, motion och studier. Alla gör det inte. Nu är det inte så enkelt att förhållandet är 1 till 1. En och annan med svåra uppväxtförhållanden lyckas ändå bra här i livet.  Dessvärre  är jag säker på att man får mycket sämre odds med en mer eller mindre havererad barndom.

Var skulle man kunna tänka sig dessa goda förebilder? I hemmet som en närvarande och kärleksfull pappa*.  På dagis som ”dagisfröken” eller vad det nu kan tänkas heta. I skolan som lärare. På fritiden som fritidsledare eller sportinstruktör.  Faktiskt i hela samhället i alla kontakter, och inte minst som ”wisselblower” som samhällsmedborgare med civilkurage.  Säkert är det en utopi med nuvarande samhällsstruktur. Det förutsätter en nolltolerans mot kriminalitet, MC-gäng, eller vanliga kompisgäng med dåligt inflytande, ekonomisk brottslighet, droghandel inklusive cigaretter och snus, trafficking, korruption, spel- eller porrindustri **.  Tråkigt, nej knappast, tänk på så mycket elände detta ställer till med.  Många får betala med liv eller lem samt att det kan ofta orsaka livslångt lidande fysiskt men oftare som djupa oläkta sår i själen. Ändå är det otroligt starka krafter i farten, inte minst ekonomiska och så länge de får härja fritt, otillräckligt reglerat eller tom med samhällets goda minne*** får vi leva med den situation vi har och med en önskan att det inte blir värre.

Lev väl och ta väl hand om dina nära och kära!

Leif

* Nej, jag är inte så inskränkt att jag tror att det inte fungerar även med ensamstående föräldrar.

** En viktig aspekt är kvinnor ses om sexualobjekt lågt ned i åldrar och får en ökad press att ställa upp på att suga av sin partner eller anala samlag. Jag stoppar listan här men visst finns det mer att ta upp på alla plan.

*** Känner att jag får vidareutveckla detta i morgon.

Hej!

Först hade hade jag lite beslutsångest för vilket socialt forum jag skulle välja. Nu inser jag att jag egentligen inte har något val. För att hålla kontakt med allt och alla blir man tvingad att vara med hos alla sociala forum. Twitter, Facebook och MSN och som inte det räcker så har en del valt Skype också.  Egentligen får man väl räkna hit mobilsamtal och sms också.

Visst har man bättre kontakt men det har ett pris också. Jag känner mig splittrad och ibland otillräcklig.  Visst har chatten på FB mycket i övrigt att önska, visst känns hela FB överbelastat och man får felmeddelanden stup i kvarten, men ännu är jag för feg att säga.

Det skulle vara intressant att få kommentarer på detta inlägg.

Lev väl,

Leif